Jag kan tänka mig att jag satt för ett år sen och undrade det samma som jag gör nu.
Så tänker jag rätt ofta. O för ett år sen undrade jag om jag skulle ta steget ifrån pappan till mina barn. O hur livet i sånt fall skulle se ut, var jag skulle bo, hur jag skulle må.
O här sitter jag nu, separerad sen 8 månader tillbaka, i en lägenhet jag trivs i och mår dessutom riktigt bra. Det har varit många turer fram o tillbaka, i början var det jobbigast med att vara ifrån sina barn, o även fast beslutet kändes rätt så var det självklart sorgligt. Det var så mycket som försvann.
Men som sagt, sitter här nu o mår bra.
O tanken känns ganska spännande, att jag inte har en aning om hur mitt liv ser ut om ett år. Sitter jag här fortfarande? I denna lägenhet? En ny lägenhet? Har jag träffat någon? var jobbar jag?
Frågorna är många. Det är en del av charmen med livet, man vet inte alls vad som väntar bakom nästa hörn! Men det viktigaste är att leva i nuet o försöka må så bra man kan nu !!

Hahaha, idag när jag va ute o gick på stan på lunchen, o var på väg tillbaka, så åkte en bil förbi mig, vars förare o jag fick värsta ögonkontakten, lite så där lagom mysigt med lite bekrfäftelse. Jag var på strålande humör redan innan, o det var lixom pricken över i:et, så jag kände verkligen att jag fick ett sånt där töntigt smajl över hela ansiktet, o gick där i min egen värld, så två sekunder senare så får jag syn på två jobbarkompisar till mig som stog o såg alltihop, haha, va de måste tyckt det var kul. Jaja, det bjuder jag på 

Måste bara få dela med mig lite av känslan....
Det är fredag, jag håller på med gooood mat (kyckling, örter, soltorkade tomater, grädde) o barnen leker FINT i sina rum, man bara hör de pratar för sig själva o donar o grejar. Alla dagar är ju långt ifrån så här lugna o harmoniska ska ju tilläggas Är väl därför det känns så himla underbart när de inträffar!

Jag bara känner sån superstark kärlek till mina älsklingar, o nu ska jag ropa på de att maten är serverad