Tar nog ett litet tag att komma in i denna nya sida, som tur är har jag ju inte direkt hunnit vänja mig vid den gamla eftersom jag e nykomling ändå Men bara en sak som dessa smajlisar har jag saknat, det gör ett inlägg roligare att läsa när man kan tyda vilket sinnes-lag man är i.

Hade verkligen bestämt mig för att crosstraina ikväll, tänkte lägga lilltjejen som vanligt vid 19, o sen brukar stora killen titta lite på tv o äta lite i soffan, så då hade jag tänkt o ställa mig där.... Näääähä. Kunde jag glömma, hade en dam som absolut inte ville sova, hon var fullkomligen hysterisk ! Så hon somna t.o.m efter storis, så då var jag såååå nära att lixom skylla på att det var lite för sent att träna , men sen tog jag mig i kragen o hoppa upp, o stog o underhölls till IDOL.
I lööööööööv IDOL, det är verklgien ett program för mig, tihi.
Så nu e jag nytränad o nyduschad o nystolt !!

Jag får lite lätt ångest mellan varven att jag sitter här för mycket, samtidigt känner jag att tvn är väl inte mycket bättre den? Datorn ger mig ändå ett umgänge, med vänner jag inte alltid har tid att träffa. O nu när jag börjat blogga känns det superkul att skriva nåt inlägg om dan (minst) o förhoppningsvis se att besöken trillar in.
När jag va sambo fick jag ofta höra att jag jämt satt vid datorn, fast jag då inte alls gjorde det! O det är ju skönt att slippa det gnället !! Nu drabbar inte min tid vid datorn nån annan än mig, för den åker fram först efter att kidzen somnat o jag hinner defintivt sköta om mitt hem. Men ändå infinner sig nån jäkla känsla att jag bör göra nåt vettigare.
Jag har en gnagande känsla av att det är nåt som saknas i mitt liv. Inte så att jag inte är nöjd med livet, för det är jag faktiskt, mer en känsla av att jag undrar vad det är egentligen som är meningen med just mitt liv, vad det är jag ska tillföra världen? Att det förhoppningsvis bara är en tidsfråga innan jag kommer på det. Jag tror inte att (eller vet snarare) att jag inte är nån karriärsmänniska, det är inte det jag är ute efter, mer att jag kanske har nåt kreativt som jag inte riktigt får utlopp för. När jag var mindre skrev jag massor av berätteleser, o ville bli författare när jag blev stor. Jag älskar fortfarande att skriva, men det blir mer reality än fantasi.
Äsch va det här inlägget spåra ur nu då, men åter till frågan, hur känner ni? Sitter ni mycket vid datorn o känner att ni borde göra nåt annat? Nåt vettigare?

Fånga nuet o lev i det.

Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss.

Du blir vad du tänker

Vi respekterar oss själva när vi säger nej. 

Det spelar mindre roll när o hur vi dör, eftersom nuet är det enda vi säkert har.

Lita på din längtan. Ingen annan än du vet vad du längtar efter

Vi kan bli vad helst vi önskar att bli, bara vi känner tillit till vår egen förmåga.

Mod betyder inte att vi är orädda utan att vi vågar göra det vi är rädda för eller känner oss osäkra inför.

Åh vad allt står still just nu!
Skulle behöva nån riktigt bra bok om tips o råd, eller gå på nån bra föreläsning, typ som Mia Törnblom.
Har båda hennes böcker, o har gått på två föreläsningar, o hon får en att tänka till.
Tyvärr är jag inte den sorten som kan läsa samma bok flera gånger, jag tröttnar på nolltid! Har lånat lite andra böcker oxå mellan varven. Men samtidigt känner jag knappt nån ork till det heller!
Min självkänsla har blivit gryyyymt mycket bättre helt ärligt, de senaste åren, det har den faktiskt, men det skadar aldrig med lite nytänk då o då.
Å som Mia säger "självkänsla är en färskvara, precis som motion, man kan inte  bara tänka att man nu vet hur det är att ha självkänsla, man måste jobba på den oxå".
Så sant som det är sagt !

 Har varit o käkat hos exxet oxå. Det var trevligt o gott. Fick lax :-) Jag  vet inte, men det känns som det är nåt i luften... Kan itne sätta ord på det, men det känns annorlunda. Vet fortfarande inte vad jag önskar eller vill. Men det känns lite spännande, o det känns som kramarna e rätt långa... ;-) O sen när jag åkt därifrån kom jag på efter ett tag att jag inte visste om ungarna duschat i helgen, så jag ringde upp o fråga, o då sa han att de inte hade det men att han hade gjort det idag, men de var ju bara för att jag skulle komma dit, sa han o skratta lite. Hmmmmmmm.... Vet inte, men med tanke på våra vändor hit o dit med att han ville ha tillbaka mig o jag ville ha tillbaka honom, så känns det ju som man bör ligga lågt med att råka säga nåt "för bra" för att slippa missförstånd, så därför tycker jag inte han borde sagt så, bara sådär. Det kändes helt ärligt lite som en "flirt-grej"
Men ja vet inte! O jag låter det vara, det visar sig helt enkelt.

Det gungar det gungar .....
Jag e sååå yr i huvudet idag, det verkligen snurrar när jag reser mig...

Nog för jag varit ute på havet i helgen, men tycker det borde ge sig nu, undrar om det ens har med det att göra. Det är riktgit obehagligt...
Jaja, det går väl över.

Sitter nästintill halvnaken i soffan, varit ute o gått o slängde av mig de flesta trasorna när jag klev innanför dörren i min sjukt varma lägenhet.
Nu har svetten avtagit o antagligen åkt in i huden igen, så nu känner man sig sådär lagom fräsig.
Men ack så stolt !!! ÅÅ det är så skönt när man  varit duktig med motionen. O det börjar suga i tarmen så jag ska ta mig nån salt lätt lunch, kan inte hålla mig till middagen  vid 17, då fullkomligen döööör jag ju!

Sen e de dax för en dusch o ta tag i livet denna söndag. Vad det nu ska innebära ?? Kanske göra en 92-årig farmor lycklig över ett besök. ?? 

See ya

Tack för att jag finns!
Tack för att jag har en helt ok lägenhet som jag trivs i!
Tack för att jag har ett jobb att gå till !
Tack för att jag har två friska och fantastiska barn som jag älskar!
Tack för att mina barn älskar mig!
Tack för att jag har många fina vänner!
Tack för att jag har en superkontakt med hela min familj.
Tack för att solen skiner idag.
Tack för att jag är frisk!
Tack för livet !!

Förra söndan bjöd han in sig på middag hos mig...
Idag ringde jag o fråga om jag kunde hämta barnen redan vid 16 (brukar ta det senare på söndagen) Han undrade varför o jag sa att jag längta efter dem o  ville äta med dem.
Men då sa han att jag kunde komma o käka med dem.

Så jag ska dit sen.
Mina tankar virvlar, varför denna vändning? Vi har inte umgåtts på flera månader, o nu plötsligt så ska vi äta middag ihop två gånger på en vecka... Antingen är det bara att han känner att det är ok känslomässigt att nu börja umgås, att han inte tycker det är jobbigt längre, för att HAN KOMMIT ÖVER MIG. Eller oxå är det tvärtom, att han vill känna efter om det finns några känslor, om det är värt att göra ett nytt försök.
Om jag ska va ärlig vet jag inte vilket av det jag hoppas på.